Demokrati in absurdum
Så är då kyrkovalet över för denna gång. En gigantisk apparat och så utnyttjar bara knappt 12 % av Svenska kyrkans medlemmar sin rösträtt. Kostnaden som Svenska kyrkan och de olika nomineringsgrupperna lagt ner är enorma i förhållande till det ringa intresset. Flertalet av Svenska kyrkans beslutsfattare på riksnivå tolkar ”en demokratisk organisation” som föreskrivs i Lagen om Svenska kyrkan, som att kyrkan måste ha en organisation som är en kopia av samhällets organisation. Detta har resulterat i en valordning som föreskriver att kandidaterna i ett val måste föras upp på en valsedel under gemensam beteckning. Man har alltså infört partiväsen i Svenska kyrkan även om man kallar det för nomineringsgrupper. Vad är det som säger att det är en demokratisk organisation för att de som väljs har en gruppbeteckning? Även i det kommunistiskt styrda Sovjetunionen röstade man på partilistor, men där hade kandidaterna i förväg godkänts av regimen.
De som väljs kallas med ett samlat namn för ”förtroendevalda”. Men väljarna har kanske inte förtroende för alla som är uppförda på valsedeln, och den röstande har inga garantier för att rösten tillfaller just den man sätter kryss för. Rösten tillfaller i första hand gruppen och bara om den man kryssat för får tillräckligt med kryss, så ger personvalet utslag. Om istället alla kandidater finns på en valsedel och kryssen blir helt utslagsgivande så väljs bara de kandidater som församlingsmedlemmarna har förtroende för. Valproceduren kunde då göras betydligt enklare. De aktuella valsedlarna med kort presentation av kandidaterna kunde då skickas ut tillsammans med röstkorten. En begränsning av valbarheten till den egna valkretsen i aktuellt val borgar för att de aktuella kandidaterna är kända för en stor del av medlemmarna.
Behöver kyrkomötet ha 251 ledamöter? Är det inte märkligt att biskoparna som har det yttersta ansvaret för Svenska kyrkans lära inte ens har rösträtt i kyrkomötet? Behöver det finnas så många nämnder och styrelser i den rikskyrkliga organisationen? Mycket behöver ses över för att anpassa Svenska kyrkans organisation, så att den på ett bättre sätt speglar en kristen kyrkas väsen och inte är en blåkopia på samhällets organisation.
Här har Kristdemokrater i Svenska kyrkan en viktig uppgift och därför ställde vi upp också i årets kyrkoval.
Vår kampanj om renodlade personval gav ett gensvar som innebar att vi ökat vår närvaro i kyrkomötet från 17 till 18 ledamöter, medan Moderaterna, Centern och Folkpartister i Svenska kyrkan minskade och Socialdemokraterna förblev den största nomineringsgruppen med oförändrat antal mandat. De små nomineringsgrupperna ökade sin andel av mandaten.
Svenska kyrkan kommer under de närmaste åren att drabbas av en rejäl minskning av sin ekonomiska bärkraft. Eftersom kyrkoavgiften regleras med ett förskott räknat på den senaste taxeringen och en slutavräkning i efterhand, så slår den ekonomiska nedgången, som kommuner och landsting kämpar med just nu, att drabba Svenska kyrkan med full kraft 2011 och 2012. Vill då de stora riksdagspartierna bli förknippade med de svåra besluten om försäljningar av fastigheter och personalneddragningar som detta medför? Jag tror inte det. Därför är jag övertygad om att vår lansering av renodlade personval kommer att få gehör mycket tidigare än någon har räknat med. Det kan ju bli den räddning partierna behöver för att dra sig ur kyrkopolitiken utan att överge de partimedlemmar som vill engagera sig som förtroendevalda i Svenska kyrkan.
Med dessa rader vill jag också tacka alla de som genom sin röst och på annat sätt hjälpt till, så att vi nu får möjlighet att med starkare kraft verka för nödvändiga förändringar.
Svenska kyrkan måste bli en demokratisk kyrka där medlemmarna fritt väljer de personer som har deras förtroende att leda Svenska kyrkan tillsammans med ämbetsbärarna – biskopar, präster och diakoner.
Bertil Olsson/tf. förbundsordförande.
Kristdemokrater i Svenska kyrkan
